Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

Namngivningsseder

Arvidsjaurs släktforskarförening


Artiklar Namngivningsseder

Arvidsjaurs Släktforskarförening, ASFF, gästades nyligen av Eivor Lindmark från Luleå. Hon berättade för medlemmarna om namntraditioner och namngivningsseder från medeltid till nutid. Lindmark, som ursprungligen kommer från Mader inom Arvidsjaurs kommun, har under mer än tio års tid lett studiecirklar i släktforskning. Hon berättade att före 1850 hade allmogebarnen endast ett förnamn. Dåtidens präster avrådde vidare föräldrarna från att ge barnen hedniska namn, men även vilda djurs namn skulle undvikas. Det var adeln som började ge sina barn två förnamn, vilket togs efter av borgarna och så småningom även av allmogen, bönderna.Kvinnan tog i äldre tid inte mannens namn vid giftermål, utan behöll sitt namn, exempelvis Johansdotter.

Männens och kvinnornas efternamn bestod länge av faderns namn plus tillägget son respektive dotter, så kallat patronymikon. Son nummer ett i en familj fick ofta sitt förnamn efter farfar, son nummer två fick morfars namn, under det att son nummer tre kunde få samma förnamn som sin far. På samma sätt var det för döttrarna – de fick farmors, mormors respektive mammans namn. Värre var det med namngivningen av utomäktenskapliga barn – många fick dock sin morfars patronymikon, då fadern smet undan sitt ansvar. Om mannen blev änkling hände det ofta att första dottern i det nya äktenskapet fick första fruns förnamn – ett sätt att visa sin vördnad för den avlidna.

Lindmark tog även upp binamn (exempelvis Erik Läspe och Halte), hemortsbetecknande namn (Pär i Värja) och de flitigt förekommande soldatnamnen. Det var, enligt Lindmark, adeln som började med släktnamn, det vill säga efternamn som följde släkten i generation efter generation. Många präster latiniserade sina namn – Lars blev Laurentius. På 1600-talet kom den latinska formen av efternamn med syftning på hemorten, som Rangius efter Ranbyn i Sorsele och Laestadius efter Lästa by i Ångermanland. Det var enkelt att byta namn före år 1901, då en ny namnlag kom. Tidigare behövde man bara säga till prästen att nu skall jag heta exempelvis Lundström. En och samma person kunde ha flera olika efternamn under sin livstid. Dessa byten försvårar dock för släktforskarna. Eivor Lindmark tog som exempel en släkt inom Arvidsjaur där fyra bröder tog var sitt nytt efternamn; Nilsson, Stenberg, Stenlund och Stenvall.

Av Lennart Öhman • Saxat från Backspegeln

 

Torsdagen den 1 februari 2007 kl. 20:59

Namn – Ordbruk | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Aktuellt Asff

Allmänt

Arvidsjaurs historia

Efterlysningar

Namn – Ordbruk

Ord från Ordföranden

Personhistoria

Släktforskning allmänt

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 







Start

Om föreningen

Föreningsbloggen

Projekt

Läsvärt

Sevärt

Kontakt

Efterlysningar & gästbok

CD & boktips

Länktips



 





Välkommen!

Du är besökare nr

Denna månad

Denna vecka

Online just nu