Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning

Webkurs i släktforskning

 
 

Examinationen består av inlämningsuppgifter samt en egen släktforskaruppgift, men du behöver inget kommunalhus, bara en dator med internetuppkoppling.

(Bild från Arvidsjaurs fotoarkiv)

   

Höstterminen 2008 kommer Mittuniversitetet i Härnösand att hålla en webbaserad kurs i släktforskning. Det spelar alltså ingen roll var du bor, så länge du har tillgång till en dator med internetuppkoppling.

 

Släktforskning — en introduktion ska ge insikt i släktforskningens källor och metoder och särskilt belysa hur man som släktforskare skall värdera olika källor, samt hur man kan använda alternativt källmaterial i förhållande till det som normalt används.


Kursen omfattar 7,5 högskolepoäng
Sista ansökningsdag 15 april.

 

Mer information om Släktforskning — en introduktion >

 

Lördagen den 15 mars 2008 kl. 02:27

Släktforskning allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Arkivmaterial


Vid Ájtte, Svenskt fjäll och samemuseum i Jokkmokk har det under några år bedrivits två projekt där arkivmaterial om samer och det samiska området har digitaliserats. Sammanlagt har över 100 000 sidor blivit digitaliserade.

Arkivmaterialet kommer i första hand från Landsarkivet i Härnösand och från Riksarkivet. Materialet täcker hela det samiska området i Sverige men en del handlingar berör även delar av Norge och Finland. När det gäller äldre material t ex mantalslängder och domböcker täcks det område som då hörde till Sverige. Nu finns det digitaliserade materialet tillgängligt i Ájttes bibliotek. Det mesta materialet finns dessutom till försäljning på cd-skivor. En cd-skiva motsvarar en arkivvolym.

Intresserad? Eposta arkivarie Gertrude Kuhmunen eller f.d. projektledaren Ulf Stefan Winka


Andra bloggar om: , , , , , ,

 

Onsdagen den 19 december 2007 kl. 11:06

Släktforskning allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Landsarkivet i Härnösand

Ett litet bildreportage från Landsarkivet

En av forskarsalarna där du kan boka plats om du vill. Ska man vara där när de har kvällsöppet, om man är en hel grupp eller om man vill ha plats med elluttag för datorn, bör man nog boka. Det kostar ingenting.

Öppettider
September-maj
vardagar 9-16
tisdagar 9-20

Juni-augusti
vardagar 9-15
inget kvällsöppet




Microkortspärmar...
Norrbottenspärmarna närmast i bild.
Här kan man leta själv.

Det är inte helt enkelt, men det går att fotografera på skärmen. Har man bra upplösning på digitalkameran så går det faktiskt alldeles utmärkt att läsa hemma på datorn efteråt.

Jag beställde papperskopior på mina viktigaste och mest svårlästa dokument iallafall, men jag hade inte behövt det.

 

 

Det som inte finns på microkort får man beställa. En vagn rullas upp med "dina" handlingar till ett särskilt läsrum. Med vita skyddshandskar får du sedan bläddra i originalen.

Om man säger till, och handlingarna inte är av allt för känslig art, får man fotografera utan blixt.




   Har man inte möjlighet att ta sig dit, kan man beställa kopior på nätet. De tar 4:-/kopia plus porto och eventuell forskningavgift. Landsarkivet Härnösand

För att slippa forskningsavgiften kan man först leta i Svar för att få fram de rätta beteckningarna för de handlingar man vill ha kopior av.
   
   


Andra bloggar om: , , ,

 

Torsdagen den 5 april 2007 kl. 12:06

Släktforskning allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Forskning med kluvna känslor

Arvidsjaurs släktforskarförening


Artiklar Forskning med kluvna känslor

Biblioteket har en samling fotografier som inger en motstridiga känslor. Fotografierna är av hög kvalitet. De är tekniskt skickligt fotograferade och kopierade, men även kompositionerna är skickligt gjorda. De porträtterade människorna ser ofta stolta ut över att vara föremål för uppmärksamheten och glada över det märkvärdiga i att fotograferas av en professor från Stockholm. Bara sällan ser man någon som ser beklämd eller obekväm ut bland de tusentals avporträtterade människorna. De avbildas i sina hemmiljöer. Ibland med vardagskläder men ofta uppklädda med stärkkrage respektive söndagsklänning, eller samedräkt. Vad är det då som är beklämmande med dessa bilder? Jo, de framställdes och samlades av professor Herman Lundborg under 1920-talet. Lundborg var chef för rasbiologiska institutet i Uppsala, som bildades 1921 för att studera rasskillnaderna i Sverige. Lundborg reste runt hela Sverige och dokumenterade vad som han ansåg var ”raser”. I dag, när vi vet att talet om raser är nonsens, blir den här dokumentationen makaber.

Herman Lundborg och Rasbiologiska institutet
Med tanke på de enormt stegrade och oavlåtligt stigande utgifterna inom alla länder för defekta och urartade människor av skilda slag kan ett skyndsamt genomförande av dessa förslag betraktas som en absolut nödvändighet, ja, som ett nödvärn från staternas sida, som deras självbevarelsedrift bör framtvinga. De viktigaste problemställningarna för sådana forskningsinstitut äro redan givna. Det är endast vilja och penningmedel, som saknas. (Herman Lundborg 1918)

En rad kulturpersonligheter stödde den svenska rasbiologiska forskning som låg till grund för nazismen, och ledde till att 63 000 svenskar steriliserades. Konstnären Anders Zorn skänkte 1918 5 000 kronor till Herman Lundborg, för att han skulle kunna starta sitt institut. Samma år skrev författaren och Nobel-pristagaren Selma Lagerlöf till Lundborg, och uttalade sitt starka stöd för hans rasbiologiska studier. Mätning av samiska kranier och samer var ett led i den rasbiologiska forskningen på Rasbiologiska institutet. Herman Lundborg hyste nazistiska sympatier, och institutet fick efterföljare på flera håll i världen, bland annat i Tyskland. Skallmätningen av samer baserades på svensken Anders Retzius teori från 1800-talet om att människor kunde delas in i raser beroende på skallformen. Retzius fick hjälp att samla in kranier för sin forskning av Lars Levi Laestadius, präst i Karesuando 1826-1849. Den samlingen finns i Lund. I början av 30-talet avstannade institutets verksamhet. Bland annat hade man tröttnat på att Lundborg tillbringade långa tider ute i landet och arbetet på institutet då stod stilla. 1936 tillsattes socialdemokraten Gunnar Dahlberg som chef. I och med detta ändrade institutet till viss del inriktning. Lundborg hade ägnat mycket möda åt "antropologi" och ärftliga medicinska kuriositeter, medan Dahlberg istället var mer inriktad på folksjukdomar.
Fotosamlingen
I universitetsbibliotekets källare förvaras Lundborgs rasbiologiska samling. På dammiga hyllor står ett antal fotoalbum. Ungefär hälften av dem, kanske tjugo stycken, är till formatet något större än liggande A4, resten är stora album i A2-format. Det finns ett litet register till albumen som berättar vad de innehåller: Lapska typer från Torneå, Arvidsjaur, Jokkmokk, Arjeplog. Zigenare. Tattare. Brottslingar och andra undermåliga. Sinnesslöa. Judar. Nordsvenska stugtyper. Och: gymnaster, sjuksköterskor, dalfolk. Ingenstans finns dock några namn på de personer eller platser som avbildas. Några av de stora albumen gör en särskilt beklämd: Herman Lundborg gick så långt i sitt dokumentationsnit att han fotograferade människorna nakna. Där står de, fotograferade ur alla möjliga vinklar, berövade sin identitet, som namnlösa varuprover eller skyltexemplar. Vi får otäcka associationer till nakna människor i köerna på väg in i Auschwitz gasduschar. Dock fotograferade han inte våra anfäder i Arvidsjaurtrakten på detta utlämnande sätt. Det var vi glada för.
Att besöka Carolina Rediviva
Det tar knappt en kvart att gå från järnvägsstationen tvärs genom Uppsala till Universitetsbiblioteket, eller Carolina Rediviva som byggnaden heter. Den ligger på en kulle alldeles i närheten av slottet. Kullen är brant, så man får anstränga sig för att komma dit, och man känner verkligen att arkitekten menade att man skall nalkas byggnaden med ödmjukhet och respekt för den stora lärdom som göms bakom de pampiga dörrarna.

Vi har ringt i förväg och avtalat om tid, så att de vet att vi kommer. Det är Kart- och bildavdelningen som härbärgerar Lundborgs samling. Vi blir mötta vid garderoben, där vi förresten måste lämna in alla väskor, även handväskan. Sen följer vi med in på avdelningen där vi får legitimera oss och fylla i ett antal blanketter. Så blir vi lotsade ner i källaren, genom slingrande långa och dammiga gångar, till hyllorna med Lundborgs samling. ”Ska vi säga att jag kommer och hämtar er om en timme?” Man bör inte ha anlag för klaustrofobi om man ska forska! Som tur är har vi smugglat med oss en liten termos med kaffe så vi kan styrka oss. Det är egentligen förbjudet att ta med. Tänk om vi skulle spilla kaffe på något av de ovärderliga fotografierna!

I det första album vi öppnar möts vi av en strålande leende Karin Stenberg. Eftersom det här är 1923 är hennes hår korpsvart, långt och flätat i en lockig fläta. Karin var tydligen på besök i Uppsala för det finns flera sidor med foton på henne tillsammans med olika anställda på institutet och i stadsmiljö. Och hon har sin fina samedräkt på sig. Men ingenstans står hennes namn att finna. Karin Stenberg (1884-1969) var en av Arvidsjaurs stora personligheter. Hon föddes i Araksuolo, där hennes föräldrar var renskötande samer. Hon var lärarinna och kämpade hela sitt liv för samernas sak. Vi bläddrar vidare. Och vi hittar som sagt var några foton där vi vet vilka de föreställer. Och några fler foton där vi säger till varandra: den kvinnan ser ju ut precis som…, och den mannen ser ut precis som från den släkten. Det finns ganska många bilder på Arvidsjaurbor. Inte alla är samer.
Vi får beställa kopior på de bilder vi vill ha. Kopiorna kostar från 25 kronor och uppåt per styck. Men det går inte att ringa till biblioteket och fråga om de har någon bild på ”min mormor” eller ”någon från den släkten”, eftersom det inte finns några som helst namn utsatta. Det enda som står är att bilderna i just detta album är från Arvidsjaur. Så man måste själv åka dit och titta på alla foton. Alla är välkomna att titta i samlingen. Det kostar ingenting, men avdelningen vill veta i förväg att man kommer, eftersom man måste visas ned i källarlokalerna och sedan hämtas därifrån. Biblioteket har också ett porträttregister. Registret innehåller namn på de människor vars porträtt finns i någon av bibliotekets samlingar. Med lite tur kan ens släkting finnas i det registret, med hänvisning till var porträttet står att finna. Bibliotekarien frågar oss om vi vill registrera namnen på de personer som vi känner igen. Då skulle de  ju bli sökbara för den som letar på deras namn. Vi avböjer dock att registrera våra släktingars namn i registret, eftersom det i så fall kommer att bli en hänvisning till ”Rasbiologiska samlingen”. Det är en stark upplevelse att gräva i detta arkiv. Det är roligt att hitta foton på sina släktingar och andra som vi känner igen men inte vet namnet på. Men samtidigt är det en fruktansvärd förolämpning, både mot de enskilda personerna men också mot den samiska kulturen, att fotona återfinns i en samling vars huvudsyfte var att visa deras underlägsenhet, och i samma omgivning som ”brottslingar, undermåliga och sinnesslöa”. Det svenska förmyndarsamhället har fortfarande en stor skuld att betala.

Av Katrin Nyström • Saxat från Backspegeln



Andra bloggar om: , , , , , , ,

 

 [ Läs mer » ]

Torsdagen den 1 februari 2007 kl. 20:52

Släktforskning allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Aktuellt Asff

Allmänt

Arvidsjaurs historia

Efterlysningar

Namn – Ordbruk

Ord från Ordföranden

Personhistoria

Släktforskning allmänt

Arkiv

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 







Start

Om föreningen

Föreningsbloggen

Projekt

Läsvärt

Sevärt

Kontakt

Efterlysningar & gästbok

CD & boktips

Länktips



 





Välkommen!

Du är besökare nr

Denna månad

Denna vecka

Online just nu